Sidor

torsdag 31 maj 2012

Ge blod!

I kväll har jag äntligen lämnat blod för första gången. Blodprover och sprutor har aldrig varit något problem för mig, men detta var något nytt och det skulle ta lite längre tid, så jag var nervös. Speciellt med tanke på att då jag var där för provtagning för en månad sedan så svimmade en tjej efteråt. Så jag var övertygad om att jag skulle svimma :)
Det gjorde jag dock inte. Personalen där var suverän! Hon som hjälpte mig pratade med mig nästan hela tiden och fick mig att känna mig duktig och behövd. Jag har blodgrupp 0+ vilket betyder att jag kan ge till många och det går åt mycket.

Jag klämde i mig två mackor och lite saft. Inte särskilt LCHF men jag var rädd för att gå därifrån utan att ha fått i mig något. Och ingen större fara på taket. I morgon är jag tillbaka på banan igen :) Och nästa gång får jag planera att ta med mig eget bröd och kanske en banan. Som kvinna får jag ju ge blod max tre gånger på ett år, så det kommer inte bli så ofta.

Lämnar du blod? Hur brukar du äta före och efter då? Och dricka? Är det nödvändigt med socker och snabb energi? Det som fanns där var mackor, skorpor, frukt, te, kaffeautomat, vatten och saft.....

Och om du har funderat på att lämna blod, men liksom inte har fått tummen ur, så kan du registrera dig i Jappregistret! :D

Mer information om blodgivning här.

Ja det var väl allt för i dag. God natt! :)

tisdag 22 maj 2012

Kålpudding och tankar


Åh vilken god middag jag gjorde i kväll! Blev inspirerad av en bekant som hade gjort kålpudding, och eftersom jag hade alla ingredienser hemma så tänkte jag att, varför inte? Någon gång ska vara den första! :)
Älgfärs hade jag i frysen och det är ju väldigt magert kött, men förmodligen också fritt från kraftfoder, hormoner och grejer... älgarna har fått äta sin naturliga mat.
Och så hade jag rårörda lingon till! Det hör till.
Jag gjorde efter det här receptet, fast med 500 gr köttfärs och jag tror det var 1/4 vitkålshuvud.

Nu har dag 17 snart gått, med min nystart. Jag har ätit helt vanlig LCHF-mat, jag har ätit lite riven morot på lunchen på förskolan. MEN! Jag har också under de här dagarna smakat några teskedar äppelmos, smakat två riktiga (de smakade faktiskt potatis!) pommes och en pytteklunk Dooley's (toffélikör), jordgubbar, gjort och ätit en kladdkaka bestående av bl.a. mörk choklad, med hallon och grädde, ätit en näve jordnötter och ett äpple, och lite vitt ris (väl sköljt). Inget av detta har triggat mig till att vilja äta mer, vilja springa till affären och köpa något sött.. eller skapat mera sug. Jag har tagit lite och så har det varit bra. Jag är väl medveten om risken att tänja på gränserna och lura sig själv. Det har jag inte för avsikt att göra. Men jag har under det här dryga året med LCHF tänkt mycket på hur jag kan och vill anpassa kosten. Allt passar inte alla och alla har inte samma behov. Eller åsikter. Och vill jag äta frukt så gör jag det - det har ändå aldrig varit något som jag ätit mycket eller ofta av. Vill jag äta jordgubbar så gör jag det. Och vill jag ha rårörda lingon till kålpuddingen, så tar jag det. För att det är djävulskt gott. Så länge jag mår bra av det så finns det ingen anledning att utesluta lingonen "bara för att".

Jag har mer och mer tänkt att jag ska blanda min kost så att det blir en mix av LCHF och paleolitisk kost, för jag tror att det kan fungera och jag är inte helt hundra på var den stora mejerikonsumtionen tar mig. Och jag är heller inte övertygad om att frukt och bär bör bannlysas. Inte för icke sockerberoende åtminstone. Men även om jag är beroende, så klarar jag uppenbarligen att äta frukt och bär och då ser jag inget problem i det.

Det känns bra nu :)

måndag 21 maj 2012

Hurra hurra!


I dag firar jag nytt tiotal på vågen!!!
79 kg stod min analoga våg på.

Nu börjar det kännas jäkligt bra! Är jättepeppad att hålla mig på banan :)
I dag är dag 16. Med endast små, små avsteg såsom två riktiga pommes, banan,
kladdkaka med mörk choklad... men vafasen, det har inte triggat mig och då är jag nöjd!
Jag tänker inte eftersträva perfektion på en gång, för då kommer jag slå bakut och börja
äta socker igen.

Tjoho!!

lördag 12 maj 2012

Bio ikväll - lämpligt snacks?

Puh. I morse när jag vaknade så stannade hjärtat, sedan brast jag ut i skratt. Jag hade drömt att jag ätit godis! Jag hade låtit mig lurats när någon sagt "du kan väl smaka" och så hade jag inte kunnat sluta, och inte tänkt, och helt plötsligt hade jag ätit ett gäng godsaker. Och köksskåpen var fulla med godis, som jag fått och vunnit! Jisses vilken mardröm.

Nu är jag inne på dag 7 utan socker (nåja, det var socker i marinaden till den grillade kycklingklubban jag åt igår) och just nu känns det bra. Lite sorg förstås, men mest känns det bra. Känns så otroligt bra i kroppen och jag känner mig klarare i huvudet.

Min fundering just nu är om jag ska fixa något snacks till bion ikväll, eller om jag ska skippa det. Jag måste inte, men det vore trevligt. Kan bara inte komma på något passande eftersom nötter är uteslutet pga. allergirisk. Jag får fundera vidare!

Är lite osäker på vad jag ska äta ikväll men det lutar åt Pam's LCHF-pizza.

Vilket väder det är förresten! Regnskurar varvat med solsken. Det kan verkligen inte bestämma sig :)

onsdag 9 maj 2012

Fjärde dagen utan socker

Dag 4 utan socker börjar gå mot sitt slut. De två första dagarna kändes väldigt lätta, jag tror det är för att jag var så fruktansvärt inställd på att nu vill jag inte fortsätta att äta ihjäl mig. Inställd på att jag ska vinna över min felprogrammerade hjärna som försöker övertala mig om att jag behöver kanelbullar, choklad och pasta.

Jag har känt mig lite rastlös, precis som jag gjort förut då jag har skippat sockret. Dels så kan jag känna att "vad ska jag göra nu?" och "normalt så hade jag suttit och ätit kanelbullar vid den här tiden/situationen, men nu gör jag inte det så nu känns det tomt". Just den där rastlösheten och tomheten är knepig. Det är ju ett tomrum som jag måste fylla. Med något vettigt. Läsa, skriva, fotografera och promenera etc.

Magen känns lugnare och inte lika uppblåst - underbart!! Den var lite knepig igår kväll när jag skulle lägga mig, men jag är ändå överraskad över hur bra det har fungerat hittills - förr fick jag ofta springa på toa direkt efter måltiden. Men man ska ju inte ropa hej förrän man har öppnat munnen!

Känner mig lätt i kroppen också, något som jag upplevt förr i perioder då jag "varit nyttig" (även om det förr betydde något annat) och jag upplever mer energi. Jag vill gå ut och gå, göra saker hela tiden. Okej, det kanske är mer rastlöshet än energi. Men om konsekvensen blir att jag kommer ut i naturen och rör på mig, så är jag glad.

Det är tydligen så att den kemiska avgiftningen från socker tar 3 veckor och när jag tänker så så känns det som en evighet. Inte så att jag kan börja leva som vanligt efter tre veckor, utan det är väl då någonstans som jag verkligen måste ta itu med min fritid, och fortsätta jobba med mina tankar och känslor (som styr beteendet).

Jag är förkyld sedan i fredags och har därför varit sjukskriven. I dag känns det lika som när det började - hostar upp slem, snyter mig hela tiden. Men det kanske är bra att jag får vara hemma under de här första dagarna, istället för i stressen på jobbet, och med en lunch som jag inte har någon kontroll över.

tisdag 8 maj 2012

Frukostbröd från Åse


Så testade jag då göra ett frukostbröd från tidningen mat & hälsa nr 1. Det är Åse från bloggen 56kilo som bjuder på receptet.

Här på bilden är brödet nästan klart. Jag var tvungen att ställa in det en stund till då det var kladdigt i mitten. Men ojojoj så gott det var med en skiva smör som smälte, och skinka, ost och paprika på! Och med en kopp varm choklad gjord på gammaldags mjölk, sukrin melis och kakao <3

Mitt största problem just nu är vad som är bästa sättet att förvara brödet? I en plastpåse blir det ju gärna fuktigt och degigt. Men jag la det ändå i en plastpåse och ställde in i kylen. Hur brukar ni göra?? Med frallor är det ju lätt att bara frysa in dem styckvis, men en hel limpa..?

Nu ska jag gå ut och sätta mig någonstans i solen.

Edit: Haha, jag glömde ju skriva in receptet!
Taget ifrån tidningen.

Frukostbröd


3 dl mandelmjöl
4 msk sesamfrön
4 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk mineralsalt (jag tog bergssalt)
4 ekologiska ägg
4 msk smält ekologiskt kokosfett (utan smak)
2 dl crème fraiche

Sätt ugnen på 200 grader och rör ihop alla torra ingredienser.
Lätt sedan i ägg och crème fraiche och rör runt. Avsluta med det smälta kokosfettet.
Klä en avlång brödform, 1.5 liter, med bakplåtspapper. Häll i smeten.
Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter

Min ugn är väldigt varm och ofta får jag korta tiden/sänka tempen, men jag körde i 200 grader i 16 minuter och då var det kladdigt i mitten! Så det fick stå en stund till. Närmare 30 minuter beroende på ugn, kan nog vara bra. Håll koll så att det inte blir bränt! Känn efter med sticka eller kniv :)

Halvvägs!

Svandammen, Uppsala. Valborg 2012

I dag när jag ställde mig på vågen blev jag stående och stirrade på siffran. Klev av. Kollade inställningen. Klev upp och stirrade igen. 80 kg! Här har jag inte varit på kanske sex år, fy fasen vad nice! Vattenkilon, javisst, men ändå vikt :)

Nu har jag tappat 15 kg. Jag har naturligtvis mätt mig också och det är lite trixigt med att mäta på exakt samma ställe, men jag har gjort mitt bästa.
Midja -18.5 cm
Under bröstet/rygg -11.5 cm
Lår -3.5 cm
Navel -10.5 cm
Höft -9.5 cm
På överarm och vad är det försumbara skillnader :)

Vad gäller klädstorlekar har jag minskat från 48 i byxor till 42. Jag hade köpt ett par i 50, som var stora, och då grät jag, det var ungefär där som min vändning kom. Nu kan jag komma i och knäppa ett par gamla men nästan oanvända LEVI's jeans i 32/32 och de känns bra, men magen plufsar ut ovanför eftersom de är låga, så de får ligga och vänta på mig!

Svanen då? Den är där för att den är vacker  :)

måndag 7 maj 2012

Majskyckling - sjukt god middag!

Vilken sjukt god middag jag gjorde i dag! Återigen inspirerad av Skaldemans LCHF-kokboken.
Färsk lårfilé av majskyckling, gned jag in i citronsaft, salt och svartpeppar. In i ugn på 175 grader.
När kycklingen var nästan färdig tog jag ut formen och tillsatte grädde i skyn, samt skivade tomater,
höjde temperaturen till 210 grader och ställde in igen tills det fått fin färg och lite krispig yta på skinnet.

Till detta gjorde jag blomkålsmos. Mmmm :)


Sen frukost och bra video: dag 2


Så, nu har jag njutit av en god frukost.
Jag gjorde dock ett misstag med sparrisen, det rann ut jord på tallriken, vilket inte såg så fräscht ut.. så jag bytte ut dem mot lite majonnäs :)

Mätt och belåten, och med ytterligare en fantastisk, och skrämmande, video om sockerberoende med herr Lustig på näthinnan, så tänker jag nu bege mig till affären för att köpa ägg och till apoteket för att köpa allergimedicin till sambon. Man måste se till att inte gå och handla när man är hungrig. Att peppa sig med videos, artiklar och forskning är superbra, om man behöver något extra.

Just för tillfället hjälper det mig att fokusera på att jag inte kan lyssna på mig själv om jag tänker att jag vill ha kanelbullar eller glass eller vad det nu kan vara. För det är inte jag som vill ha det, det är min felprogrammerade hjärna som vill få mig att tro att jag kommer att gå under om jag inte får det. Jag, å andra sidan, vet att så är inte fallet. Skulle jag dö om jag inte fick en kanelbulle? Knappast, jag har nog med fettreserver att ta av :))
Men det är starkt som detta sitter. På en nivå som jag inte kan rå över. Det enda jag kan är att ändra mitt beteende och tänka på att stå över dessa krafter.

söndag 6 maj 2012

Nystart! Bort med sockret!


Vår


Att nystarta på en söndag är väl lika bra som på en måndag, eller hur?
Nu har jag fått nog. Jag vill överleva och framför allt vill jag leva. Och jag vill må bra. Jag vill inte äta ihjäl mig.

På fredagen vaknade jag helförkyld och stannade hemma från jobbet. Någonstans i bakhuvudet formades tankarna på att baka kladdkaka, en sådan med mjöl och socker. När kvällen närmade sig och det inte hade blivit av, så gjorde vi popcorn i stället.
Sedan på lördagen hade jag ju bestämt mig att då skulle jag baka den där kladdkakan. Kl 14.00 var den färdig. Hur gick det till?
Jo. Med hjälp av autopilot gick jag till köket. Plockade fram ägg, socker, mjöl, kakao och smälte smör. Blandade allt. Allt medan jag hela tiden tänkte att "jag vill egentligen inte göra det här" och "det är inte bra för mig". Men jag fortsatte. Som om det var någon annan som styrde. Autopilot.
Först vid 21-tiden smakade jag på kakan, då hade sambon ätit drygt hälften av den. Jag tog två bitar och en klick grädde. Den sista biten har sambon tagit i dag.

I dag gick jag och handlade. Mat. Bra mat. En välfylld kasse för 308 kr. På vägen ut gick jag till soprummet och kastade en fylld ica-kasse med mjöl, sirap, socker och annat näringsbefriat elände som stått i skåpen så länge. Nu var det verkligen dags att göra sig av med det! Med protester från sambon. Men jag vill inte ha detta hemma hos mig.
Ris har jag sparat. För jag vill ha det ifall att min mage slår bakut - vilket den brukar göra när jag utesluter all stärkelse eller äter vissa sorters fett. Ris däremot fungerar och är dessutom glutenfritt. Men det ska jag ha i nödfall, och sambon kan äta det.

Jag har kämpat så in i h***e med sockret, främst är det fikabröd som jag har svårt att stå emot. Den längsta sockerfria perioden sedan min LCHF-start i februari förra året är 10 dagar. Sedan tyckte jag att jag var värd kinamat, och där var det kört. Alla lampor blinkade och jag var supertriggad igen.
Det är nog något psykologiskt som gör att saker blir svårare när vi uppmanas att inte göra det, eller att göra det. "Tänk inte på en rosa elefant". Vad tänker du på? Precis så är det för mig när jag bestämmer mig för att nu får jag inte äta det och det. Jag hittar kryphål överallt,och ursäkter. Tycker synd om mig själv.

Men nu vill jag inte längre! Jag vill inte äta näringsbefriat, sådant som skadar min kropp och min hjärna, som får mig att må dåligt och avsky mig själv. Jag vill må bra och vara glad. Och tänk att få en normal mage utan diarré. Tänk att få känna sig harmonisk. Tänk att få känna hur kläderna blir större och större. Tänk att få tillbaka energin. Tänk att kanske kunna börja rida igen!! Nu vill jag klara det här. Nu vill jag inte ha mer skräp.

Nu har jag levt så jäkla länge i sockerträsket och ja, det har blivit svårare sedan jag började med LCHF. Hur det kan komma sig förstår jag inte, då alla säger att det blir så mycket lättare då. För mig hålls suget mer i schack då jag äter ris, pasta och bröd. Men jag mår ändå inte bra av det. Så jag tänker inte äta bröd och pasta. Helst inte ris heller, men om magen kräver det så gör jag det.

Det är lite som när jag var deprimerad och var i djupaste avgrunden. Till slut fick jag nog och kände att om jag inte vill tyna bort så måste jag ta tag i situationen. Jag har ett val.
Oavsett om jag har ett verkligt beroende eller inte, så måste sockret bort. Jag måste hitta tillbaka till god och nyttig, uppbyggande och  närande mat. Och jag måste framför allt hitta nya intressen, nya saker att fördriva tiden med. Istället för att äta.

Känner mig väldigt sårbar just nu och samtidigt lättad, för i och med detta kommer förklaringen till varför det varit så stilla på min blogg ett bra tag. Kanske blir det mer aktivitet framöver!

Nu ska jag börja med en biff stroganoff, med recept från Skaldemans LCHF-kokboken. Ser så himlans gott ut!!





lördag 5 maj 2012

Ett stort steg mot ohälsa

"Förr åt man en surdegssmörgås på råg med fullkorn då och då, och höll sig frisk. 1990 åt vi svenskar 50 kilo mjölproudkter per person och år. 2010 var vi uppe på 90 kilo! Vi åt också 4 kilo socker per person och år vid förra sekelskiftet. Och att den siffran var 40 kilo hundra år senare".

Ett stort steg mot säker ohälsa. Lägg till alla industriellt framställda margariner och tillsatser som finns i var och varannan produkt du kan köpa i mataffären. Snabbmat, pulverdieter och grapefruktdieter har blivit ett vanligt inslag i många människors liv. Den som bestämmer sig för att äta riktig mat med naturliga råvaror får höjda ögonbryn, äcklade ansiktsuttryck, bittra kommentarer och ifrågasättande. Vad var det som hände?

För några hundra år sedan kom rapport efter rapport från handelsresande och läkare världen över, som hade sett ett tydligt samband mellan spridningen av de vita, nya livsmedlen - socker och mjöl, som man insett kunde lagras och fraktas länge utan att de förstördes - och nya sjukdomar. Allt från tandröta och tandlossning, till hjärtsjukdomar, alzheimer och sockersjuka. Folkgrupper som aldrig tidigare haft dessa sjukdomar, drabbades.

Så sent som på 1990-talets början, innan man började framställa medicinskt insulin, gav man sockersjuka patienter råd om en strikt diet utan bröd, potatis och öl. Dvs. de skulle äta den mat som inte höjer deras blodsocker och gör dem sjuka och överviktiga.

Sedan glömdes fysiologin bort. Det som tog över var ekonomiska och kommersiella intressen samt prestige från forskare, läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin.

Vid 50-talet kom så den amerikanske forskaren Ancel Keys på den geniala  idén att fiffla med resultaten av den forskning som han gjort, baserat på hans tes att mättat fett ger högt kolesterol, som ger hjärtsjukdom. De resultat han fick stämde inte överens, så han fick helt enkelt ändra lite på det så att det såg ut att finnas ett tydligt samband. Här började mänsklighetens tredje hälsokatastrof: fettskräcken, rädslan för naturligt fett.
Nu uppmanades vi att minska på det naturliga fettet i vår kost och istället öka intaget av den nya maten, de stärkelserika kolhydraterna potatis, pasta, ris, bröd, flingor etc. Och fettet då? Jo vi skulle äta kemiskt framställt margarin. Och fettreducerade mejeriprodukter, fyllda med tillsatser och socker. Lättdrycker fyllda med socker. Flingor fyllda med socker. Frukt i mängder - socker med fibrer och en och annan vitamin.

Sedan ökade snabbmatsrestaurangerna sin framfart avsevärt. Jag tvivlar på att någon närmare redovisning behövs. Kan väl bara nämna att det socker som används i läsken lurar vår kropp att tro att vi inte får någon näring, så vi svälter i själva verket våra celler! Samtidigt som det ökar vår hunger, vi äter mer - mer av den hårt processade maten.

På 80-talet hade 30 000 000 människor i världen diabetes typ 2. Nu har en ökning skett till 340 000 000 människor. På bara några decennier!! Och folk tränar mer än någonsin. Det är tyvärr inte så enkelt som att träning ger viktnedgång och hälsa.

Den här videon är den första i en serie mycket pedagodiska filmer som visar hur vi påverkas av vad vi stoppar i oss, vad som orsakar ohälsa och fetma.